onsdag 7 november 2007

Oj, vad konstigt...

Idag är en halv-dag.
Halv på grund av att jag är lite halv-snörvlig, halv-trevlig, halv-lat och halvt-företagsam. Hursomhelst, den här lilla, lilla delen av mig som faktiskt känner sig lite företagsam (fantastiskt ord det där) bestämde sig för att ta ett krafttag och tvätta. Nu är det som så att vårt tvättrum är placerad i en annan trappuppgång vilket gör att jag måste gå ut om för att ta mig dit. I normala fall är detta inte något som stör mig nämnvärt, det finns värre saker i livet än frisk luft, men idag var det annorlunda. Inte nog med att det ösregnade 75% av gångerna jag gick ut, jag mötte också Ystads eget Psycho.
På väg ut i regnet efter att ha laddat maskin nummer 4365 stötte jag på någon som uppenbarligen bor i uppgången. Stötte och stötte, människan slog praktiskt taget upp dörren i huvudet på mig men eftersom hon omöjligt kunde veta att jag var där log jag bara mot henne (trevlig som jag är) och gick vidare. Väl ute på gatan möttes jag av hennes sällskap: en hund, en man i 40-års åldern och en kvinna med cykel (onödig information men det är också en onödig berättelse jag berättar här). Jag hör att mannen pratar, ganska högt och gestikulerande, men tror att han bara... nåja, jag tror inte han pratar med mig iallafall, varför skulle han? Men ju närmare min egen dörr jag kommer dessto högre pratar mannen och det börjar gå upp för mig att han faktiskt pratar med mig. Eller skriker, skäller, vad ni än vill kalla det. Ja, människan står alltså ute på öppen gata och skriker på mig för att jag "inte hälsar på min granne". Med ett (antagligen) ganska fåraktigt uttryck i ansiktet kan jag inte annat än stirra på honom när han fortsätter med att berätta hur otrevlig och arrogant jag är som inte hälsar. När han måste sluta sin monolog för att hämta luft pekar jag bara lealöst mot min dörr och säger "jag bor inte där och jag visste inte att hon bodde där heller" detta verkar dock inte stoppa mannen som trots att han verkar tappa lite av sin gnista forsätter medan jag flyr in i trappuppgången.
Tänk att bli så arg över något så litet... Han kan ju inte ha många andra problem han.
Skönt för honom, jobbigare för resten av världen.

Inga kommentarer: