Lärare är ett speciellt släkte.
(Inget ont menat, jag har stött på många fantastiska lärare, bland annat min fenomenala, otroliga och lysande storasyster.)
Lärare ÄR udda-människor, orginal om ni så vill.
Jag betvivlar att det finns många andra yrkesgrupper med så många underliga människor som just lärarkåren.
(Och detta, som sagt, sagt med största möjliga kärlek.)
Grunden för min åsikt har nog vuxit fram genom mina skolår. Mest ligger det antagligen i att jag alltid kunnat känna en viss samhörighet med lärarna, en sympati och en förståelse och jag är den första att erkänna att jag är ett litet orginal själv. "It takes one to know one", right? När jag nu äntligen fått lite rotation i mitt arbetsliv och serverade en hel massa lärare igår späddes min tro på ytterligare.
Jag har mött mycket människor under min tid som servitris, tro mig; trevliga punk-linedansare, prilliga narkomaner, piss-ollar, socitetsfyllon och vanliga, vidriga äckel men få har varit så... egna.
(Och då menar jag det på bästa möjliga vis.)
Kanske är det så att det krävs en viss excentricitet för att orka med att tygla 30 barn mellan 6 och 18? För visst är det de mest speciella lärarnas lektioner som man faktiskt kommer ihåg idag.