Arg arg ARG!

Man ska inte skriva när man är arg. Det har jag lärt mig för längesedan men nu gör jag det ändå. Dock inte till personen/personerna i fråga, vilket jag anser är ett framsteg.
Jag är arg;
arg för att människor inte tänker.
Arg för att människor VISST tänker men att de ändå säger "oj, det tänkte jag inte på".
Så förbannat jvla arg för att människor inte bryr sig.
Bara om det som gynnar dem.
Bara det som får dem att se bättre ut.
Bara det som är lättast.
Jag är så förbannat jvla besviken på hur min omgivning ser ut i detta ögonblick. Jag skulle vilja be er allihop dra åt... Men jag vet att jag ångrar mig om en sekund.
I år efter år ordnar man, fixar, trixar, gör allting för att allt ska bli kul och bra.
Vad får man i ansiktet?
Ett låååångt jävla långfinger.
Jag var typ 3 år gammal när jag insåg att människor bara bryr sig om sig själva, jag är inget undantag, men jag har iallafall låtsas som att det inte är så.
Låtsas bry mig om dessa människor som är så blasé.
Och självklart bryr jag mig, annars hade jag väl inte varit så jvla ARG! Och ledsen.
Det gör mig mest arg. Att jag är så himla ledsen.

Pratade precis i telefon med en av få som verkar har huvudet i behåll. Dom är så få. Får hålla tag så mycket man kan.

Gud, vad jag önskar att jag inte lagt ner så mycket tid och energi...
Jag har ordnat allting, tänkte tillochmed ha fest, bara för att vara snäll och för att det är det vänner gör.
Det är ett jvla skämt. Ett stort jvla skämt.

Fn vad ARG jag är!