Jaha. Då har man studsat mot en bil också... Ja, för det var ju ingen krock. Det var en studs. Min framlykta mot deras dragkrok. Studs, studs. Så går det med blanka stövlar.
Just där, just då var jag ju för att hämta upp nya ögon. Man kan egentligen kalla dem bara ögon för utan dem så hade inte de riktiga ögonen gjort så himla mycket nytta. Hursomhelst, nu är jag orm igen. Orm med coca-bottnar.
En sak bara: Martin Björck. (Kära Martin. Om du är en av de många som googlar ditt eget namn lite då och då så kan du ju med glädje läsa att jag är en av de få som tycker Peking Express är ganska bra men snälla, var har ni hittat deltagarna? Och vilken information har de egentligen fått innan programmet? Och varför, Martin, läste du inte Rysslands historia liiite bättre innan du åkte?)
Så var det ju det här med nedräkningen då. Nej, vi tar och struntar i den...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar