Jag har nog aldrig riktigt förstått hur familjekär jag är. Familjen, mina syskon, föräldrar och sambo är verkligen prio ett för mig. Jag har börjat fundera mer och mer kring det här nu när jag ska göra min andra tatuering. Det var en självklarhet för mig att jag ville att min syster eller sambo skulle rita fågeln som jag skulle ha. Och tatueringen jag redan har har min mamma textat så att jag föralltid kommer ha hennes förmaningar i ryggen. (Bokstavligen.) Men det är så konstigt det där med familj. Alla har ju verkligen inte samma känsla som jag har. Jag menar, en så enkel sak som att jag ska bli moster. För min del är det självklart att vi, alla 711 personer, kommer vara där sekunden min svåger ringer och tillåter oss att komma. Man vill väl vara där för sin syster och hennes familj? Uppenbarligen är det inte så för alla. Märkligt tycker jag. För visst kan man hata varandra och vilja ge en och annan spark på smalbenet ibland men i slutändan är man ändå där för varandra. Det tycker jag iaf...

Hursomhelst, jag identifierar mig men en rosa pingvin. Med blommor på. Vad säger det om mig?!