Helgen som varit

Har väl haft en ganska normal "20-nånting" helg med jobb och fest och bakfylla. I den ordningen naturligtvis.
Jag har inte gjort någonting annorlunda än kanske 1,000,000 andra svenskar helgen som varit men ändå känns det som om bägaren har runnit över för mig. Vi hade fest här.
Det var trevligt och kul att dricka vin och snacka. Sen gick vi ut och jag drack väl för mycket men inte speciellt och vi skulle bara hem igen så det var ingen fara. Men äta måste man ju göra först. Väl inne på vår lokala Max ser vi ganska snart att ett helt killgäng ger sig på varandra. Polisen kommer, sambon blir såklart involverad (det är bara så, älskar dig mer för det) och vi drar så fort vi kan. Väl hemma fortsätter festen lugnt och stillsamt ett tag tills det hela såklart urartar och grannarna ringer och allt blir mindre bra och jobbigt.
Varför gör man såhär? Jag har verkligen inte gjort något fel eller varit odräglig eller packad på något sätt men jag är så trött på det. Trött på grejen med att festa och klä upp sig och spilla vin på golvet och apelsinjuice i mattan, trött på allt, allt sånt.
Jag är så glad att jag hittat ett yrke som låter mig jobba när andra går ut. För jag vägrar låta helgens utgångar vara det stora glädjeämnet i mitt liv.

Usch. Nu ska jag städa bort varenda spår av helgen och slå mig ner och njuta av en god bok och vara glad för att tonårslivet är bakom mig.

Undomen är död!
Leve vuxenlivet!