Jag känner mig ynklig och ensam idag. Egentligen inte speciellt ensam för sambon är bara hos grannen men ändå... Inte här. Sjuk har jag blivit också, lite. Nån bakterie antagligen, matförgiftning eller nåt för jag var så dålig imorse men mår ganska hyfsat nu sen 9 timmar tillbaka. Skulle haft en heldag med familjen idag men istället blev det noll och inget. Bara en massa nackont och surande. Jag tror inte nåt kan muntra upp mig idag men imorgon är det en ny vecka... På det igen som min kära moder hade uttryckt det.

Det blir:
-Flytt (vi ska bli en till i vårt lilla kollektiv)
-Jobb (massa jobb. Mer än vad jag har jobbat på lääänge, wiie!)
-Fortsatt nedräkning till vår mini-semester
-Schlagerkväll!

Och, om jag inte vetat bättre så hade jag kunnat lova att jag fått ett myggbett på armen. Det kan väl inte stämma?

Idag är en typisk sån dag då jag inte orkar göra någonting. Jag orkar inte ens bära några stolar till källaren, diska extremt lite disk, gå ut med hunden och köra upp till svärmor med tvn. Och det är ju så himla lite! Egentligen ska jag ju städa också. Pust, suck, stön. Nej. Power-nap får det bli. Och en ipren också, sen ivääääg!

Såg just Oprah där Sverige fick stående ovationer för att vara det land som har kommit längst när det gäller homosexuellas rättigheter. Vi avkriminaliserade homosexualitet 1944, det är ju fantastiskt med tanke på att USA inte gjorde det förrän 2003. Så ja, visst är det lite cheesy att lägga ut en pride flagga men fan, detta är ju skäl att fira! Vi måste ju se till att alltid vara längst fram, att vara ett gott föredöme för alla andra psycho länder där folk stenas, fänglas, våldtas och får huvudet avhugget för vem de väljer att älska (med ;)). Hurra för oss, ska vi ta och slå igenom den där "äktenskap för alla" lagen nu också så det kan bli riktigt bra?!

http://www.sanfranciscosentinel.com/wp-content/uploads/2007/06/pride-2007-castro-rainbow-flag.jpg